Jag frågar mig: när gick vårt släkte från att vara tänkande, kännande individer till att bli lagböcker? 

När blev vi maskiner, som lever våra liv och bygger våra värderingar enbart på data från vår samtids lagförfattare. Vad i all världen hände med samvetet? Vad hände med empati och sunt förnuft?

Hur lågt har vi sjunkit när vi sopar undan den uppenbara etiska problematiken i vår abortlagstiftning med ’land ska på lag byggas’. Tänk inte själv. Känn inte själv. Människan blir människa efter 22 fullgångna graviditetsveckor, för det har Storebror bestämt i ett sammanträdesrum. Frågor på det? Nej, ta ner handen. Vad du än säger är bara ointressanta personliga uppfattningar.

Barnet på bilden (ja, barnet) är exakt 22 veckor. Utifrån Hanne Kjöllers resonemang var det ett objekt igår, men en människa idag. Igår helt utan värde och rättigheter – något som utan etiskt dilemma kunde läggas i en rondskål iväntan på att lungorna skulle ta sitt sista andetag, och sedan slängas bort. Men nästa dag plötsligt ett fullvärdigt liv som ska beskyddas och betjänas med medicinkonstens alla resurser.

Om vi – oavsett åsikt i abortfrågan – inte ser någon sorts problematik, någon form av brist i resonemanget här, har vi allvarliga problem. 

Hjärtat, samvetet och förnuftet kräver nämligen betydligt mer än lagtext och myndighetsbeslut i sitt relaterande till liv och död, etik och moral, människovärde och empati.

Om vi inte ens kan erkänna detta, är vi inte på väg mot sommar i Sverige. Utan mot en ovanligt kall vinter.